Pixelpitch definierar direkt hur en MWIR-detektor samlar in energi och löser detaljer, vilket gör den till en av de mest kritiska parametrarna inom värmeavbildning. En större pixel kan fånga mer infraröd strålning, ge en starkare signal och minska brus, vilket är viktigt för stabil bildbehandling i scener med låg-kontrast eller låg-strålning. Däremot samlar mindre pixlar mindre energi per pixel, vilket gör systemet mer känsligt för brus och kräver mer exakt sensordesign för att bibehålla signalkvaliteten.
Pixelpitch bestämmer också rumslig upplösning. För samma sensorstorlek tillåter mindre pixlar fler samplingspunkter över bilden, vilket möjliggör finare detaljer och förbättrar måligenkänning på lång räckvidd. Detta förhållande är särskilt viktigt i applikationer där identifiering av små eller avlägsna mål beror på varje inkrementell pixel.
Optiken påverkas lika mycket. För att helt lösa den mindre pixelpitch måste MWIR-objektiv leverera högre MTF-prestanda, exakt inriktning och stabilt fokus över temperaturförändringar. Om optiken inte kan matcha pixelstorleken går den teoretiska upplösningsfördelen förlorad.
Vid verklig användning påverkar pixelpitch tre kärnresultat: hur ren bilden ser ut (brus), hur mycket detaljer som kan lösas upp (upplösning) och hur tillförlitligt ett system kan upptäcka och klassificera ett mål på avstånd. Det är därför pixelpitch förblir en primär faktor när man utvärderar en MWIR-kamerakärna.